Vad är anknytning?

Läs mer om: Anknytning | Mentalisering

Anknytningssystemet fyller en viktig funktion för att vi ska kunna rikta vår uppmärksamhet mot att utforska, vara kreativa och lära oss livsnödvändiga saker. För att kunna göra detta behöver vi uppleva tillräcklig trygghet och det är den tryggheten som en anknytningsperson kan ge. Anknytningspersonen utgör den säkra basen som vi kan utgå från när vi utforskar och är kreativa och samtidigt den trygga hamnen som vi återvänder till när vi känner oro eller rädsla. På det sättet kan man säga att vår förmåga att hantera avstånd och närhet regleras av anknytningssystemet. Vår anknytning påverkar våra relationer!

Anknytningssystemet är bara aktivt när vi blir oroliga eller skrämda. Det fungerar som en avstängningsknapp till stressystemet, som drar igång när vi blir oroliga och skrämda. Så fort vi upplever att faran är över slås anknytningssystemet av och vi kan återgå till vad det nu var vi höll på med eller reflektera över vad det var som hände. Så länge anknytningssystemet är påslaget så sänker det vår uppfattnings- och reflektionsförmåga då vi är fullt upptagna med att söka trygghet. 

Anknytningssystemet är medfött, funktionellt och målinriktat och våra tidiga erfarenheter skapar förväntningar på kommande situationer där vi behöver hjälp och stöd. Är vi tryggt anknutna förväntar vi oss hjälp och stöd. Är vi otryggt anknutna kan strategin vara att antingen hyperaktivera (vi larmar, blir klängiga eller krävande) eller deaktivera (vi drar oss undan, försöker lösa allt själva) våra känslor och vårt behov av trygghet.

Vetenskapen om anknytning är viktig då den integrerar kunskap om biologi och social gemenskap och skapar möjligheter för oss att förstå hur vi genom vårt förhållningssätt till relationer och hur vi tar hjälp och stöd av andra kan bidra till att både förebygga ohälsa och främja hälsa. Det handlar om våra relationer på jobbet, i kärleksrelationer, i nära vänskapsrelationer och om vi har barn – hur vi bemöter dem. 

Emotionell trygghet är grunden för ett sunt förhållningssätt både till oss själva och till andra och är också kärnan i att kunna växa och utvecklas genom hela livet.

Vad är anknytningsmönster?

Anknytningsmönster är förhållningssätt som utvecklas baserat på tidiga erfarenheter i livet. Om vi växer upp med stödjande anknytningspersoner leder det sannolikt till att vi blir trygga och säkra personer med en autentisk och solid känsla av att vi har ett värde, att vi både vill och kan etablera nära och omhändertagande relationer. Vi är sannolikt också mer beredda att ta vissa risker för att hjälpa andra att fördjupa sina förmågor och perspektiv, något som är viktigt inte minst om man har en roll som chef. 

Anknytningstryggheten möjliggör att vi utvecklar positiva sociala motiv och attityder som i sin tur spelar roll för vår personliga utveckling och att vi får goda relationer. Vi anpassar oss bättre till olika situationer och ökar våra förutsättningar att förverkliga våra förmågor och talanger.

✔ En person med trygg anknytning kan reglera sina känslor på ett mer självständigt sätt men har också förmågan att be om hjälp när hen känner att det behövs. När en tryggt anknuten person påminns om känslomässiga erfarenheter bakåt i tiden kan hen reflektera utan att förlora balansen i den trygga positionen då hen inte översvämmas av känslor utan kan minnas utan att förvränga minnet för att skydda sig själv.

✔ En person med den hyperaktiverande strategin, också kallad för upptagen eller ambivalent anknytningsstil, kämpar mer med sina relationer och slits mellan längtan att bli älskad och tröstad och rädslan för att bli avisad. En person med ambivalent anknytningsstil är också mer vaksam på oförrätter, förolämpningar och hot och tenderar också att öka sina negativa reaktioner på faror eller oro. Det blir svårt att behålla en mental organisation när hen möter hot som påminner om tidigare psykologiska oförrätter och hen känner sig ambivalent inför valet att söka stöd. Tidigare erfarenheter blandas in i nuet och blir svåra att urskilja.

✔ En person med den deaktiverande strategin, också kallad för undvikande anknytningsstil, tonar ner faror, sin sårbarhet och förnekar negativa känslor. Personen uppvisar en självtillräcklighet som näst intill kan beskrivas som tvångsmässig. Andra kan uppleva personen som föraktfull eller avståndstagande när hen hamnar i utmanande situationer. Personer med deaktiverande strategin trycker undan eller bort negativa minnen och när personen får frågor som rör sig bakåt i tiden är det enkla svaret att hen inte minns. 

✔ Det desorganiserade anknytningsmönstret, också kallad desorienterad eller rädd anknytning, utvecklas genom många erfarenheter av situationer där personen har blivit rädd för sina vårdnadshavare. Hen har inte kunnat lita på att de har funnits där för att ge hen tröst och det har inneburit att hens erfarenheter mest har blivit till ett inre kaos, utan någon som helst ordning. Längtan efter att få bli tröstad när hen har varit ledsen och orolig har krockat med rädslan för den som skulle kunna ge hen tröst. Tillvaron har varit lika obegriplig som hens inre känsloliv fortfarande är. Det går inte att få ihop hens liv till en sammanhängande berättelse och det går inte att lita på att känslor visar vägen eller att andra människor går att lita på i stunder då det finns behov av hjälp, stöd och närhet.

Läs mer om detta i boken Anknytning i arbetslivet – trygghet tillsammans på jobbet. Här utvecklas texten ovan i olika fallbeskrivningar och du får också möjlighet att känna igen dig och reflektera kring det du eventuellt känner igen – i dig själv och/eller i andra.

Vad är mentalisering?

Mentalisering handlar om förmågan att förstå sig själv utifrån och in och andra inifrån och ut vilket innebär att vi försöker förstå med vilka känslor, avsikter, intressen eller tankar som andra människor möter oss med och vad det skapar inom oss. Mentaliseringsförmåga kan sägas vara ett ”tänkande kring tänkandet” eller holding ”mind in mind”. 

Vi föds med förmågan att mentalisera och vi utvecklar den under goda omständigheter. Vi behöver ha vårdnadshavare och andra viktiga vuxna kring oss som är lyhörda och kan sätta ord på våra känslor och tankar så att vi blir begripliga för oss själva och andra blir begripliga för oss.

Mentaliseringsförmågan påverkas av stress, trötthet, hunger och oro – med andra ord –den fungerar som bäst när vi känner oss trygga. Det är en stor fördel att kunna bibehålla mentaliseringsförmågan under mer pressade situationer och några av fördelarna är att vi kan:

✔ förstå våra egna känslor bättre
✔ förutsäga och tolka andras reaktioner
✔ hantera konflikter och relationer på ett mer empatiskt och flexibelt sätt

Istället för att bara explodera och bli jättearg eller väldigt sårad för det som någon säger till dig, kan du genom att använda din mentaliseringsförmåga försöka förstå den andra personens utgångspunkt. Se världen som den ser ut genom hens ögon. Nedan följer två korta situationer som visar på fördelarna med att kunna mentalisera. 

Du uppfattar att din vän är väldigt kort i telefon när du ringer för att prata om resan ni har bokat. Samtalet avslutas abrupt då vännen säger att ni får prata om det här sen.

Reaktion #1: Du funderar över situationen och kommer på att du har ringt mitt i den stressigaste tiden på dagen på din väns arbete. Kanske var det därför som samtalet blev så kort? Eller – kan det ha hänt något särskilt? Du vet att vännen har sökt nytt jobb. Kan det vara så att det inte gick bra? Samtidigt känner du dig ledsen och avvisad och lägger märke till det och hur det får dig att känna dig ganska värdelös och de känslorna beror på den avvisande tonen. Men om din vän är stressad eller på ett dåligt humör så är det inte konstigt. Du tänker att din timing var tokig, skickar ett sms om att vi hörs ikväll, ha det bra till dess, kram” och det känns genast bättre.

Reaktion #2: Du är uppfylld av ilska! Vad var det för djäkla ton? Du önskar att du hade bokat resan med någon annan för nu känns det inte alls bra att åka iväg med den här oförskämda människan. Det bubblar av ilska och besvikelse inombords. Du skickar ett sms värst vad du var sur, har du ångrat resan eller vad fasen är det med dig. Tack för att du förstörde min dag!

I det senare exemplet används inte mentaliseringsförmågan till att förstå varken den andra personen eller sig själv. Ilskan som kommer att känslan av att ha blivit avklippt i telefon får dominera utan närmare eftertanke. Det här är ett exempel på hur brister i vår mentaliseringsförmåga försätter oss i svårigheter i våra relationer och vi får också svårt att reglera våra känslor. 

Mentaliseringsförmåga är som en superkraft och gör både andra och oss själva mer begripliga vilket leder till att vi klarar svåra situationer mycket bättre. 

Läs mer om detta i boken Anknytning i arbetslivet – trygghet tillsammans på jobbet. Här utvecklas texten ovan i olika fallbeskrivningar och du får också möjlighet att känna igen dig och reflektera kring det du eventuellt känner igen – i dig själv och/eller i andra.